Jag älskar entreprenörer. Inte nödvändigtvis entreprenörerna i sig – utan entreprenörssandan. Det där drivet att ta tag i saker. Att man ser ett problem som en utmaning och försöker åtgärda det. Är det något jag övat mig på under mina år som företagare så är det att göra just det. Förut fick jag många idéer men verkställde inte. Nu när jag får en ide så går det från tanke till handling på ett par minuter. Får jag en bokide börjar jag genast skriva. Ser jag en potentiell bild hämtar jag genast kameran. Kommer jag på ett projekt som jag vill göra och någon jag vill göra det med ringer jag i regel upp personen strax efter. Det händer magiska saker när man gör!
Som företagare kanske man pitchar tjugo projekt och femton av dem dör. I början vågade jag inte kasta upp sådär många bollar i luften på en gång – för tänk om jag skulle bli helt överhopad av arbete? Men nu vet jag att jag hela tiden måste kasta upp bollar för annars händer ingenting. Själva görandet tar en framåt – även om man inte fullföljer alla idéer. Jag har en massa utkast, idéer och påbörjade projekt och jag går ofta tillbaka och tittar på dem. Och plötsligt hittar jag en två år gammal halvfärdig ide som jag kan plocka upp och ta vidare. Hips vips är det där arbetet jag förut la ner till väldigt stor nytta! Jag tycker att man ska våga dra igång projekt och kasta ur sig idéer utan att alltid ha en plan för hur de ska slutföras. Fallhöjden är inte så hög som man tror, även om man skulle misslyckas.
Jag önskar verkligen att barn och unga kunde få träning i entreprenörskap. Inte för att de ska starta företag – utan för att de ska öva sig i att göra verklighet av sina idéer. Öva på att gå från tanke till handling. Det finns någonting oerhört stärkande i att handla. Närheten mellan tanke och handling är något som förenar många företagare – men även frivilligarbetande eldsjälar. Den sortens personer som drar igång en manifestation när de är upprörda – istället för att bara sitta hemma i soffan och klaga. Eldsjälar som startar en tjejjour eller ungdomsgård – som försöker förändra och förbättra. Som förstår att de kan påverka. Det är det häftigaste jag vet.
Och i ett samhälle där många människor är passiviserade och livrädda för att riskera någonting alls – blir entreprenörsandan nästan som en superkraft. Jag önskar att fler fick känna den!
Ja exakt! 🙂 Jag haller helt med det har blogg inlagget! Alla har nagon bra ide som kunde skapa en fin forandring i samhallet men av nagon anledning ar manga radda for att verkstalla dem. Kanske har vi skapat ett samhalle dar det ar sa viktigt att ”lyckas” att manga inte vagar prova olika grejer pga. en radsla for att misslyckas?
Men livet blir otroligt trakigt om man endast nojer sig med att sitta hemma och klaga pa olika saker men vagrar att gora nagonting at saken. Nar man vagar ta risker och valjer att gora nagonting aktivt for att se en positiv forandring i samhallet da far man pa samma gang en helt ny livsgladje. 🙂
Entreprenöriellt lärande är ett av fokusområderna sedan läroplan Gy11. (Gymnasiet, 2011).
Även på lågstadiet (fritids) jobbar de med entreprenöriellt lärande. Hopplöst ord att både skriva o uttala. 🙂
Även vi i förskola jobbar med entreprenöriellt lärande…. För oss är det ju mer att fånga upp barnens idéer och visa att det går att genomföra väldigt mycket samt att ge dem en tro på sig själv att de kan och att de vågar försöka….
Jaaaa, det är verkligen en superkraft. Och en livsstil. Jag har varit entreprenör sedan 2011 och har lärt mig två viktiga saker:
1. Bara genom att faktiskt agera på en idé så har man kommit längre än de flesta andra.
2. Man kommer inte lyckas med alla sina idéer, men man kommer alltid att vinna något på det.
Att jaga sina drömmar är aldrig slöseri med tid, oavsett hur/om det går. Man lär sig nya saker hela tiden som man använder för att ta nästa idé lite längre. Och trots ovissheten och riskerna och slitet så är den underbar, den där känslan av oändliga möjligheter.
Skriv en bok om just det! Jag håller på att läsa Fredrik Eklunds bok Sälj. Den är kul, men din bok skulle bli mycket bättre!
Har aldrig haft en ide i hela mitt liv.När jag tittar på blondinbella,katrinz oc stordalen så undrar jag hur gör man ?
Haha – jag har exakt samma 🙂 Skönt att inte vara ensam. Vi är bra ändå.
Du kanske är en bra partner till en idéspruta, en realist som kan berätta om den där idén kommer bli något vettigt eller bara är vanvettig?
Spännande tankar och erfarenheter.
Och känslan när det lyckas blir ju underbar.
Fler skulle må bra av att göra det de tycker om, även att det naturligtvis innebär mycket jobb.
Härligt!
Jag skulle vilja läsa romaner av dig, det skulle du göra galant!
Ha en fin dag!
Jag brukar öva mig i liten skala. I vardagslivet eller inom mitt studentliv. Sätt upp små mål och liksom gör istället för att bara tänka att man vill ändra något eller skapa, ja vad som helst. Jag har bara svårt att hitta tid för verkställandet av mina idéer eftersom att jag måste göra andra saker under dagtid. Men genomför man smått kan man gå vidare till något större sen tänker jag. Älskar att genomföra sånt som jag tänkt på även om det bara är en sketen illustration som ingen ska se.
Ditt sätt att leva är inspirerande Clara, verkligen. Jag gillar när du skriver om entreprenörskap. Det får mig att inse att allt det där inte är så långt bort. Det är nära om man vill det och jobbar hårt för det. En fråga bara, är du aldrig orolig för att idéerna inte är nog bra, att ingen kommer vilja köpa boken exempelvis eller att dina bra idéer ska ta slut? Är du en tvivlare ibland?
Kram!
Jag måste få berätta om min gymnasieskola. Vi fick starta UF-företag, en sån jäkla bra sak för att få testa på det där med entreprenörskap. Det bästa var att de bakade ihop en massa ämnen så att vi verkligen fick tid att lägga på företaget. Vid ett tillfälle var skolan nära att läggas ner då de sänkte skolpengen så vi elever fick för oss att vi skulle demonstrera. På skoltid fick vi göra iordning plakat och åka iväg och demonstrera. Alltså jag är så glad för att de lät oss vara så kreativa och stöttande i allt man gjorde.
Håller med. En av dom viktigaste grejerna man kan göra som förälder (gällande detta) tror jag är att man låter sina barn testa på saker. Låt dom vara med och laga mat. Lär dom att knäcka äggen själv. Uppmuntra dom att baka på egen hand. Säg ja till deras knasiga idéer om att bygga hus från en kartong. Barn ser ofta möjligheter och idéer som inte vi vuxna ser, men blir ofta stoppade för att det blir kladdigt eller det är svårt eller det blir så stökigt etc. Jag brukade be mamma hjälpa mig med vissa saker och hon svarade bara ”Du kan själv, jag står bredvid och hjälper om det krisar”. Och visst kunde jag när jag väl testade! Pappa lärde mig snickra och tälja redan som liten. Minns så väl att grannen höll på att gå i taket när jag satt där med en kniv och pinne i handen. Pappa sa bara lugnt att jag har lärt mig kniv-vett (haha) och vet att jag måste vara försiktig. Att tälja är kanske inte entreprenörsskap, men det handlar om att se, våga och genomföra. Barnen ser – men du kanske måste hjälpa dom att våga. Min bästa kompis var aldrig tillåten i köket som barn (du kan bränna dig, det blir så kladdigt, vi har inte tid) och hon lever typ på rostat bröd och hämtmat eftersom hon får sån enorm ångest av tanken att KANSKE misslyckas..
Tack för inspiration Clara!
Jag känner igen mig i att fastna i tanke. Peppande att höra att man inte behöver nöja sig med det. En vän tipsade mig att satsa på flera av de tankar jag har i huvudet samtidigt men jag har tvekat. Nu fick jag en knuff i samma riktning igen. TACK för att du så generöst delar med dig av tips och erfarenheter!
Kram Anna
I videregående skole i Norge får man trening i entreprenørskap. Min datter på 17 har nå hatt entreprenørskap som fag i et år. Elevene starter ungdomsbedrifter og får innføring i hva som skal til for å starte sitt eget. sjekk her: http://www.ue.no/Oslo Torsdag er det stor messe der alle ungdomsbedriftene presenterer seg. Jentene jeg kjenner har startet ”Minihagen”, en bedrift som selger minidrivhus der man kan odla i byen – sjekk her: https://www.facebook.com/minihagenub/?fref=ts
Hvor koolt er det?!
Jag har svårt för det ordet, det känns lite ”halt”…..som att det är bättre att starta ett företag än att ha driv inom kommun/landsting mm. Eller vad jag menar är att man kan ha idéer, lösa problem, ha driv mm utan att kalla det entreprenörskap. Jag ser det som en mänsklig egenskap, som man kan ha och utöva inom många forum, även som byråkrat mm. Men det kanske är så du menar, öva på färdigheten!
Det är precis det som är min poäng! Att entreprenörskap INTE har med företagande att göra utan om en inställning till livet man kan öva upp och förstärka och använda vi vilka situationer som helst i livet =)
Tror det att modet påverkas av att det ofta anses fult att misslyckas i Sverige, t ex att en idé inte går att förverkliga eller att ett eget bolag går i konkurs? Jag har förstått att det i USA finns en helt annan syn och att man gärna provar 10 ggr om man lyckas den 11:e.
Absolut så!
Strunta i Jante!!!
Så bra skrivet och så mycket intressant i det här kommentarsfältet också! Jag håller verkligen med och börjar också känna av den där kraften i att göra. Så bra att du tog upp att det inte bara handlar om att bygga företag och tjäna pengar, utan att det är kraften i sig och att man kan använda den till att skapa det man VILL. Samlar på mig sådant här pepp för att våga göra mer och mer när jag ska bygga upp yrkeslivet som jag önskar. TACK.
Så mycket klokskap och inspiration du sprider, Clara! Är själv entreprenör och har även en fråga som gäller Instagramskolan som du så generöst har bjudit på. När det gäller Instagram är jag novis gällande bildhanteringen och undrar därför hur du går tillväga rent praktiskt för att lägga över bilderna som är tagna med vanlig kamera till Instagram. Krävs någon app eller annat eller vad är lättast att göra? Tacksam för svar och stort tack för en otroligt givande blogg! Marie
Tack snälla =) Jag brukar maila dem och hämta dem i telefonen men vet att airdrop funkar fint om du har en mac (Dock har jag någon bug så det funkar inte för mig riktigt) Lycka till
Hm… Fick för mig stt du Clata skrev att du enbart använde mobilen till att fota instagrambilder?
Nej jag använder både och 🙂
Stort tack för svar, Clara!
Jag önskar verkligen att jag fick känna entreprenörsanda. Jag gav ut min första bok som 14-åring, men nu för tiden vågar jag inte göra någonting. Jag skyller på att jag behöver någon i min omgivning som peppar mig, fast jag vet ju att det är bara jag själv som kan göra skillnad och se till att något händer. Vet inte riktigt vad som hänt med mig. Vågar inte ta minsta lilla beslut. Velar och mår dåligt, och gör ingenting alls istället för att välja. Jättetöntigt.. 🙁
Så bra skrivet! En sak jag är nyfiken på är hur din familj ser på dig som företagare och framgångsrik sådan? Jag har läst din blogg länge och minns en gammal intervju med dig där du pratade om att ingen i familjen/ släkten hade varit företagare innan dig och att det flesta var ”kommunister” och de ser ju ofta inte ( kanske mer förr än nu dock) på företagande som någonting positivt.
Känner precis samma sak. Har haft 7 idéer som jag satsat seriöst på. Nu är den bara en som lever. Men den går bra 🙂
Du kanske skulle hitta på något med Blondinbella! Hon skriver om exakt samma sak idag. Tycker ni är kloka personer båda två!
Så tänkvärt som vanligt. Jag kan bli hur inspirerad och uppspelt som helst av en idé som jag vill göra, men sedan bara kommer det där gnatandet ‘varför ska jag?’ ‘många andra gör det redan bättre’ ‘vad har jag och komma med’…osv i all oändlighet. Sen bara tar det slut. Jag tror aldrig jag har fullföljt en enda sån där tanke som gjort mig så glad den där promenaden då jag kom på den. Sjukt sorgligt egentligen, typiskt kvinnligt tänker jag också, att alltid bromsa sig själv i förmån för andra.
Du skriver ju väldigt konkreta tips här till handling (hämta kameran/skriv ner etc.). Men har du några tips till att få det där självförtroendet som faktiskt behövs för att handla? Kanske vag fråga men vore otroligt tacksam.
Håller med! Verkligen, barn borde verkligen lära sig mer av entreprenörskap. Om inte annat så blir dagens barn och ungdomar riktigt lata. Känns som att det är väldigt lite av både idéer och handling av det jag sett i alla fall.
Jag lyssnade på senaste avsnittet av Värvet idag med Hannah Widell och hon pratade om exakt samma saker. Väldigt intressant!
Åh, det måste jag verkligen lyssna på =) Tack för tipset
Helt rätt, men detta ingår ju i skolan från och med 2011 (gymnasiet, men tror att även grundskolans läroplan bygger på detta). Viktigt fokus, håller med. /gymnasieläraren
Bra inlägg som alltid <3
Precis jag hörde också varvet med Hannah och hon sa i stort sett precis samma sak. Att snabbt gå från tanke till handling utan rädsla verkar vara det som förenar er entreprenörer. Jag beundrar och avundas er!
underbart skrivet!
Kan inte riktigt sätta ord på varför jag blev provocerad, men nu måste jag mikra mat i en plastlåda i protest.
Sen passar ju inte alla in i samma mall. Jag kan bli lite trött på att entreprenörskap ständigt framförs som lösningen för alla i dagens samhälle: om alla arbetslösa, invandrare osv bara startade företag eller blev entreprenörer – då skulle att lösas! Att vara entreprenör kräver en speciell läggning eller personlighet eller begåvning eller vad man ska kalla det. Och mycket jäklar anamma och ork! Visst är det jättebra att få träna på detta. Säkert är det många som då skulle våga och lyckas och trivas jättebra. Men det innebär ju inte att entreprenörskap är rätt väg eller lösningen för alla.
Ja, det håller jag med om! Ogillar starkt det här konceptet med företagande som lösningen på alla världens problem. Alla är definitivt INTE gjorda för att driva företag. Men precis som jag skriver är entreprenörsanda någonting fantastiskt och det tror jag på riktigt är något som alla skulle må bra att få uppleva. Inte för att starta företag utan för att få ett rikare liv
Kan bara hålla med dig.
Jag var själv med i 4H när hela min uppväxt, där fick man ha ideer och utföra dem och träna sig på en massa annat som livet bjuder på. Scouterna har väl lite samma anda..
Tack för en fantastisk blogg Clara! Men, är lusten att fota ett vackert motiv eller skriva en bok ”entrepenörsanda”? Inget ont om detta inlägget i sig, dock reagerar jag på att ”entrepenörskap/anda” är liberala trendord som återspeglar en norm om att människan ska producera, vara till gagn och generera värde i monetär form. Uppfinningsrikedom, kreativitet, skaparlust och driv ska nu för tiden gärna gå att omsätta till en vinstdrivande verksamhet och framgång, egenvärdet är sekundärt. Förslagen från människor angående hur jag ska starta eget, designa en hemsida o.s.v. så fort jag nämner att jag älskar att fotografera, har peakat rejält de senaste sju åren, det är få som ens vill titta på en bild. 🙂 Nåväl, min poäng är att jag tycker det är lite beklämmande att en människas oanade förmågor och potential beskrivs med ett så politiskt riktat ord.
Jag har gått och funderat på ditt inlägg några dagar och jag verkligen älskar ditt tänk. Jag tror att många är rädda för att prova flera saker och ”ger upp” när inte första (eller andra) försöket ger förväntat resultat. Jag hoppas att det var ok men jag citerade dig i ett blogginlägg. Länkade förstås!
Tack vilket fint inlägg du skrev. Vad glad jag bli =) och vilken peppig sajt du har
Vårt naturbruksgymnasium i Tenhult genomsyras av entreprinöriellt lärande… Tror du skulle gilla vad du såg och upplevde om du råkar ha vägarna förbi, så välkommen!
Håller med, så häftigt! Behöver själv jobba på det.